lördag 17 februari 2018

93 Vem är den som skuldfri träder




1. Vem är den som skuldfri träder 
inför Gud i Sions gårdar? 
Den som sej i Kristus kläder 
och sin första kärlek vårdar. 
O min själ, i fröjd och smärta 
höre du från himlen ljudet: 
kärlek av ett helgat hjärta 
huvudsumman är av budet.

2. Tänk på honom som var frestad
såsom du i alla stycken,
honom, som vid korset fästad
drack för dej den bittra drycken.
Ren och helig, han allena
kunde frälsning oss förvärva,
så att, heliga och rena,
vi får paradiset ärva.


3. I det heligsta ingången
han åt mej försoning funnit,

mej som var i synder fången
har han frihet återvunnit,
för att jag med honom sedan
skulle leva i hans rike,
och, i honom helig redan,
alltmer bli den honom like.


4. Upp, min själ, att korset bära
och i Andens rustning övas!
Vill du kämpa till Guds ära,
du i frestelser ska prövas.
Salig den som tåligt lider,
den ska tröst och styrka finna.
Salig den som modigt strider,
den ska livets krona vinna.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena!
Jesus Kristus, du är Ordet,
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.



Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007, 2016
Musik: Johann Crüger 1649 

715 Jesus själv har frestad blivit

File:Duccio - The Temptation on the Mount.jpg




1. Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,

ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.

2. Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.

3. Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd till templets tinnar,
varifrån jag blint på nåd
störtar mej i överdåd.

4. Men du, Jesus, seger vunnit
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.


Text: Olof Rönigk (1710-1783), Christopher Dahl, Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2010
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

716 Kom nu, syskon, och se på




1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, bearb. A.H.
Musik: Finsk koralvariant

704 Stå upp och be








1. Stå upp och be,
så du kan se
och undgå syndens faror!
Plötsligt kan du falla ner
i den ondes snaror!

2. Med Ordets makt
ge noga akt
på var ditt hjärta vankar.
Lär dej hålla helig vakt
över dina tankar.

3. Ett litet grand
av surdeg kan
all degen genomsyra.
Kommer gnistan väl i brand
är den svår att styra.

4. En tanke som
i hjärtat kom
och inte genast kvävdes
gjorde ofta själen tom,
friden undergrävdes.

5. Ett lögnens ord
i Adam for,
det vände världens öde.
Synden tycktes inte stor
men drog med sej döden.

6. När Satan slår
han ofta går
igenom dolda gångar.
Dem som inte vakna står
gör han fort till fångar.

7. Erfarenhet
bekräftar det
hos alla Herrens vänner.
Bort med sömn och säkerhet,
du som Jesus känner!

8. Ta dej i akt,
ja, stå på vakt!
Så Jesus hälsa låter.
Be och vaka, som han sagt,
tills han kommer åter.


Text: Hans Adolf Brorson 1735 (41 år) övers. A.H. 1993
Musik: Friedrich von Spee 1628 (37 år)

fredag 16 februari 2018

718 Vaka, själ, och bed



Alt. koralvariant:



1. Vaka, själ, och bed
och till strids dej red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sej till ljusets ängel skapar,
tills dej snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bli ej köttets träl
och låt världen dej ej köpa;
vad dess barn ses efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dej den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten inte släcker,
resekost som inte räck
er
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar;
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land!

9. Arvet ej förspill
som nu hör dej till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dej själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du ska hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

torsdag 15 februari 2018

717 Ut med dej, du mörka makt



1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 15/2 2016

Botpsalm som blir 200 år i år: O du som alla hjärtan ser




1. O du som alla hjärtan ser
och alla hjärtan döma skall,
Allsmäktige, vi faller ner
i stoftet vid din fotapall.
Här samlas medellös och rik,
här hög och låg ej skiljas vill,
den ene är den andre lik:
oss namnet syndare hör till.

2. Ack, fjärran gångna från det liv
som är i dej, vi länge gått
med jordens sorg och tidsfördriv
och glömt för dem vår himlalott.
Ja, vi har övergivit dej
i tankar, tal, begär och värv
och liksom dårar utan hejd

vi hastat fram mot vårt fördärv.

3. Vi vill nu ej med fagert sken
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.

4. Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att räkna godhet mer än guld
och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo
och trohet räcka godhet hand,
till enskilt väl och allmän ro.


5. Ja, gör oss, Herre, till ett folk
med fromhet vist, med vishet fritt,
där varje röst är hjärtats tolk
och varje hjärta, Gud, är ditt,
ett folk som glatt beflitar sej
att villigt göra det du bjöd
och så på dej förlitar sej
i väl och ve, i liv och död.

6. Så, Gud, med oss du vara skall
som du med gångna släkten var,
och frälsa än från synd och fall
ett folk som du förvärvat har.
Så blomstra kan vår gamla bygd
från tidevarv till tidevarv
och hopp och tro, i nådens skygd,
till barnen gå som evigt arv.


Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: (="Gör porten hög") Georg Weissel 1623 (33 år)