söndag 24 september 2017

165 Så skön en väg ej finns på jord



Alt. koral:




1. Så skön en väg ej finns på jord
som när vi med varandra
till samme Herres hus och bord
i Andens enhet vandrar.
Så stort att få i samma tro
som syskon här på jorden bo 
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara!

2. En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder!
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

3. Fast Guds församling bristfull är
och ingen ren vi finner,
har Herren dock sin vingård kär
och sitt förbund i minne.
Med ord och Ande här han bor,
han frälsar alla dem som tror.
Han söker sina vänner
där man sin brist bekänner.

4. Din äran är, vår Herre huld,
för om du vakt ej hölle
och ej förläte all vår skuld
allt snart i spillror fölle.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
dej inte från oss dragit,
ditt ljus ej från oss tagit.

5. Med dej vår kyrka väl består,
när hon med dej vill strida.
Av dej välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
bekänna rätt ditt stora namn.
Från land och folk och rike
din Ande aldrig vike.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909, bearb. A.H. 6/4 2016 
(Britt G Hallqvists bearbetning, SvPs1986 nr 401, är bättre, men upphovsrättsskyddad).
Musik: David Wikander 1938, alt. Wolfgang Amadeus Mozart

fredag 22 september 2017

511 Allt är redo, fallna släkte!



Rytmisk originalkoralform:



1. Allt är redo, fallna släkte!
Lyssna till den röst i tid,
som ur dödens mörka häkte
kallar dej till liv och frid!
Nu är salighetens dag,
känn din Faders hjärtelag!
Bäva att den nåd förskjuta,
som dej ännu bjuds att njuta!

2. Gud sin kärlek dej förklarat,
mänska, även vid ditt fall.
I sitt ord han uppenbarat
hur du evigt räddas skall.
Han med glädje tar emot
den som vänder om i bot.
Jesus dina synder burit
och ditt namn i handen skurit.

3. Men om du ditt hjärta sluter
för den röst som kallar dej,
om du än den hand förskjuter
som till räddning sträcker sej,
skall du veta att till slut
rinner nådatiden ut,
porten stängs och Gud dej låter
aldrig, aldrig kallas åter.

4. Men om du, av ånger slagen,
nu din vanmakt känna lärt,
gläds, till hörsamhet för lagen
Jesus har dej kraft beskärt!
Hör hans evangelium:
Kom till bordet, här finns rum!
Här hans kärlek dej skall nära,
så din tro kan frukter bära.

5. Gud, min Frälsare, jag beder:
må ditt ord ledsaga mej,
så att världen ej förleder
till ett återfall från dej.
Din lekamen och ditt blod
fylle mej med kraft och mod
till att segra i all fara.
Din för evigt vill jag vara!

Text: Okänd svensk författare 1767, bearb. Christopher Dahl 1807, A.H. 2016
Musik: Strassburg 1525

[J A Hellströms bearbetning är på många sätt bättre - men copyrightskyddad]

C Dahl:

torsdag 21 september 2017

397 Den gyllene solen





1. Den gyllene solen
ger glädje åt jorden
och mörkret nu flyr.
Det stela nu veknar
och månen den bleknar
när morgonen gryr.

2. Vår Gud vill vi lova
för att vi fått sova
så trygga i natt.
Än vill han bevara
för missmodets mara,
för helvetets makt.


3. Så kom, låt oss sjunga,
låt stämband och tunga 
förkunna Guds pris,
och be att han för oss
och dugliga gör oss
på himmelens vis.

4. Det bästa i livet
ska honom bli givet,
ja, allt vad vi gör.
Han gett oss förmåga
att pröva och våga,
ja, komma oss för.

5. I allt vad vi lär oss
hans trofasthet bär oss
idag liksom förr.
Han sinnena skärper,
i arbetet hjälper
och öppnar en dörr.

Text: Philipp von Zesen, sv. övers. A.H. 18/9 2017
Musik: Johann Georg Ahle

P v Zesen:

166 Omkring ditt ord, o Jesus




1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dej möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dej
låt över varje hjärta
få gjuta sej.


Text: Anna Ölander 1900 (39 år)
Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år)

Utan tvekan Anna Ölanders mest kända och sjungna psalm, tillsammans med Jacob Timotheus Jacobssons Helige Fader, kom och var oss nära och Lina Sandells Herre, samla oss nu alla låg- och frikyrklighetens mest använda "predikstolspsalm". Den skulle alltså lika gärna kunna stå under rubriken "Helg och gudstjänst" som (som nu) under rubriken "Ordet". Men den passar också hemma vid gemensam husandakt.

Den trycktes första gången i KFUM:s sångsamling Uppåt (1900) och är en innerlig bön, som mjukt beledsagas av Silchers långt tidigare komponerade melodi. En bön om att Jesus ännu en gång av nåd ska förbarma sej över bedjaren själv och alla gudstjänstdeltagare, oavsett hur länge de varit troende, och leda dem fram till livets källa, livets bröd, livets ord ("du ser i varje hjärta dess djupa nöd").

Men psalmen kan också ses som en mer specifikt väckelsebetonad bön om att "något fridlöst hjärta", alltså någon som ännu inte mött Jesus eller överlämnat sej åt honom, för första gången ska få "se och smaka" (jfr Psalt. 34:8) hur ljuv han är. "De ogudaktiga har ingen frid", säger ju profeten Jesaja (Jes. 57:21). Formuleringen skulle dock absolut även kunna syfta på en kristen i särskild anfäktelse och frestelse. Eller i allmän oro och stress, när Guds frid känns långt borta, ungefär som när Jesus efter sin uppståndelse kom till sina rädda och oroliga lärjungar och sa: "Frid åt er alla." (Joh. 20:21).

Sista strofen handlar om att, oavsett utgångsläge i övrigt, tillsammans få bli ledda in i Guds ord, få syn på Guds nåd och överströmmas av Guds kärlek. Och medan församlingen ber detta, går prästen/pastorn/predikanten upp i predikstolen...

F Silcher:

onsdag 20 september 2017

172 Salig är den stilla stunden



1. Salig är den stilla stunden, 
Jesus, då vi möter dej,
då vår bön ur hjärtegrunden 
till ditt hjärta tränger sej. 
Dej att söka, dej att finna 
och i dej vårt goda vinna, 
endast det vår vilas tid 
fylla kan med fröjd och frid. 

2. Jesus, rikt med löftesorden 
kraft från höjden strömme ner. 
Nådens solsken över jorden 
värme hjärtan mer och mer. 
Du som ur din fullhets brunnar 
all välsignelse oss unnar, 
oss i din församling giv 
näring till ett evigt liv. 

3. Skänk i dag de stilla timmar, 
då vårt hjärta näring får, 
då ditt ljus för ögat glimmar 
och din bild för själen står. 
Som Maria till ett enda 
må vi våra hjärtan vända.
Lär oss lyssna till ditt tal, 
göra livets bästa val.

Text: Ernst Gottlieb Woltersdorf 1752 (27 år), sv. övers. Johan Alfred Eklund 1909. Bearb. A.H. 
Musik: Preben Nodermann 1911 (44 år)

[Britt G Hallqvists bearbetning i SvPs1986 är bättre - men upphovsrättsskyddad!]

P Nodermann:

lördag 16 september 2017

160 Hjärtan, enigt sammanslutna

)

Alt. koral:




1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro!
Lågor, ur Guds väsen flutna,
flamma klart i Kristi tro!
Han, vår hövding, oss förenar,
han, vår sol, oss ger vår glans,
på hans livsträd är vi grenar,
han är vår och vi är hans.

2. Bröder, systrar, kom nu alla
och förnya ert förbund!
Kristus vill oss åter kalla
i en helig, stilla stund
att i tro och kärlek enas,
styrkas under sång och bön
och från strid och splittring renas,
så hans ära strålar skön.

3. Kom till Jesus för att lära
att hans kärleks djuphet se,
att varandras bördor bära,
för varandra livet ge.
Vi så högt av honom skattats
att han göt för oss sitt blod.
Syskonkärlek som har mattats
stärks på nytt i denna flod.

4. Gud ske ära, vilka höjder,
vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder
som beretts oss i hans råd!
Gud, långt större än vi tänker
- unders under är hans namn -
med sin Son oss allting skänker,
sluter oss i fadersfamn.

5. Kristus, du som oss förenat
till en helig syskonrund,
lär oss, så som du det menat,
älska till vår sista stund,
så ditt ljus i mörka dalar
genom oss blir spritt och känt
och så starkt till världen talar
att den tror att Gud dej sänt! 

Text: Nikolaus Ludvig von Zinzendorf 1725 (25 år), sv. övers. Oscar Mannström 1913, bearb. A.H. 2016
Musik: 1688, bearb. Herrnhut före 1750, alt. Gustaf Düben d.ä.

N L von Zinzendorf:
Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (portrait by Balthasar Denner).jpg

måndag 11 september 2017

199 Din kärlek, Jesus, gräns ej vet



Alt. (utjämnad form från 1939 års koralbok, finns ej i 1986 års koralbok):


1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.
Du själv oss uppeanbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.


Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år)
Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (alt. svensk utjämnad form)